Precis som att en person föds med en viss ögonfärg kan en del personer ha svårigheter att kontrollera sin vikt. Och precis som vi inte beskyller någon för färgen på deras ögon ska vi inte heller beskylla personer som är genetiskt benägna att gå upp i vikt.
Några av de första ledtrådarna till länken mellan gener och obesitas kom från en grupp forskare från universitet i Michigan år 1952. De utförde en studie som omfattade 81 tvillingpar.
Mätningarna gjorde det möjligt för forskarna att räkna ut hur sannolikt det var att de olika karaktärsdragen hade ärvts från deras föräldrar. Av alla de olika egenskaper som forskarna mätte fann de att kroppsvikt och midjemått hade den högsta nivån av ärftlighet.
Många liknande studier har utförts sedan dess, vilka även jämfört tvillingar som inte har vuxit upp tillsammans. Identiska tvillingar hade liknande vikt, oavsett om de har vuxit upp tillsammans eller var för sig. Detta visar genernas genomslagskraft när det gäller kroppsvikt. Sammantaget bevisar dessa resultat att genetik spelar en central roll för obesitas. Vissa studier tyder på att det genetiska bidraget är mellan 40 och 70 procent.
”Genetik spelar en central roll för obesitas. Vissa studier antyder att det genetiska bidraget är mellan 40–70 %.”
– The genetics of human obesity (Jill Waalen, 2014).
Forskningen pågår fortfarande inom detta område. Men det vi vet är att gener påverkar:
- Hur mycket mat någon tenderar att äta vid ett visst tillfälle
- Hur vi reagerar på mättnadskänslan
- Hur mycket njutning vi får ut av vissa typer av mat
- Hur mycket energi vi behöver för att driva kroppens grundläggande funktioner
- Hur och var överskottskalorierna lagras som fett i våra kroppar
En vanlig fråga är hur det då kommer sig att det fanns väldigt få människor med obesitas för hundra år sedan?
Våra gener har inte förändrats under de senaste hundra åren. Faktum är att de har varit i stort sett oförändrade under de senaste 50 000 åren. Det som har förändrats är vår miljö. Och precis som vissa av oss utvecklar allergier i vissa miljöer kan även vissa av våra gener aktiveras och förändras av miljön.
Vi lever nu i andra typer av miljöer, med olika typer av stress, mat och teknik. De interagerar med våra gener på ett nytt sätt. Obesitas är en del av resultatet.
Människan kan inte ändra sina gener. Men våra individuella genetiska skillnader kan göra att olika personer befinner sig mer eller mindre i riskzonen för att utveckla obesitas. Ju mer vi vet om våra gener, desto mer information har vi för att fatta välinformerade beslut kring vikthantering. De som är i riskzonen kan till exempel försöka minimera sin exponering för miljöfaktorer som ökar risken för att utveckla obesitas.
På grund av individuella genetiska sammansättningar reagerar vi olika på olika typer av behandling. Det som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Därför behöver alla mötas av ett individuellt synsätt när det gäller vikthantering.
För att gå ner i vikt måste man äta mindre och röra sig mer. Men det handlar inte bara om viljestyrka. Många aspekter av våra matval och våra fysiska aktiviteter styrs av komplexa biologiska system.
Vi tar hundratals beslut varje dag, stora som små. Många av besluten är bra, men ibland inser vi att vi har fattat ett sämre beslut. Ibland vet vi till och med om att vi fattar ett dåligt beslut i samma ögonblick som vi tar det.
Detta är ofta fallet när det handlar om vår relation till mat. Vi klandrar oss själva för att vi inte fattat rätt beslut för att kunna uppfylla våra viktmål. Vi försöker äta mindre och röra oss mer, men lyckas inte alltid.
Beteendeekonomen och nobelpristagaren Daniel Kahneman förklarar detta närmare. Kahneman menar att vi har mindre medveten kontroll över de beslut vi fattar än vi tror att vi har. Vi tar faktiskt många beslut utan att vara medvetna om dem.
Kahneman kallar detta för System 1-tänkande. Det är snabbt, intuitivt och omedvetet, som att välja en t-shirt ur garderoben eller knyta skosnörena. System 2 fungerar annorlunda. Den som ska på dejt till exempel kan lägga mycket tid på att prova kläder inför denna och dessutom be vänner om råd. Detta är System 2-tänkande, långsamt och reflekterande.
Många har funderat länge och väl på sina viktmål och den mat de vill äta. Detta kan betyda att de äter i enlighet med en diet eller att de inte tar en andra portion. Det är vad de flesta människor skulle tänka på som viljestyrka. Viljekraft ligger under System 2.
Men att uppfylla målen för mat och vikt är svårare, på grund av den plan som System 1 har. Dessa planer styrs av de överlevnadsstrategier som inte längre är relevanta. Strategierna för överlevnad gynnar konsumtion av mat som är rik på energi och skyddar oss från att gå ner i vikt.
”En kombination av behandlingar och tillvägagångssätt som hanterar flera mekanismer i viktreglering är sannolikt det mest effektiva sättet att hantera obesitas.”
– Blaming the Brain for Obesity: Integration of Hedonic and Homeostatic Mechanisms. (Berthoud, Münzberg och Morrison 2017).
Vetenskapen har visat att om någon vill gå ner i vikt och bibehålla den så är viljan långt ifrån den enda faktorn. Faktum är att den spelar en mycket mindre roll när det gäller viktreglering än vad man tidigare trodde.
Vikten styrs av många processer och en del av dem ligger utanför vår medvetenhet. Det är därför en kombination av behandlingar och tillvägagångssätt, som riktar sig mot flera olika mekanismer, som sannolikt kommer att vara det mest effektiva sättet att hantera obesitas, enligt en forskningsgrupp från Louisiana State University.
Det är viktigt att veta att man inte behöver vara ensam med sitt problem. Att planera ett möte med en vårdgivare för att skapa en personlig behandlingsplan är ett viktigt första steg för den som vill ta itu med utmaningen och att gå ner i vikt för att få en bättre hälsa.
- Clark PJ. The heritability of certain anthropometric characters as ascertained from measurements of twins. Am J Hum Cenet 1956; 8:49-54.
- Waalen J. The genetics of human obesity. Translational Research 2014; 164(4):293–301.
- Guyenet S. The hungry brain. Outsmarting the instincts that make us overeat. New York:Flatiron 2017.
- Farooqi IS. Genetics of Obesity. In: Thomas A Wadden & George A Bray (eds.). Handbook of Obesity Treatment. New York: Guilford Press 2018; 64-74.
- Guyenet SJ & Schwartz MW. Regulation of Food Intake, Energy Balance, and Body Fat Mass:Implications for the Pathogenesis and Treatment of Obesity. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism 2012; 97:745–755.
- Morris R. Stranger in a strange land: an optimal-environments account of evolutionary mismatch. Synthese 2018;1-26.
- Qi L. & Cho YA. Gene-environment interaction and obesity; Nutr. Rev. 2008; 66(12):684–694.
- Bell CG, Walley AJ & Proguel P. The genetics of human obesity. Nature Reviews - Genetics 2005; 6:221-234.
- Proietto J. Body Weight Regulation. Essential Knowledge to lose weight and keep it off. Xlibris 2016.
- Berthoud HR, Münzberg H, & Morrison CD. Blaming the Brain for Obesity: Integration of Hedonic and Homeostatic Mechanisms. Gastroenterology 2017; 152:1728–1738.
- Sal K & Hammond RH. Dynamic Interplay Among Homeostatic, Hedonic, and Cognitive Feedback Circuits Regulating Body Weight. American Journal of Public Health 2014; 104:7.
- Nair P. QnAs with Daniel Kahneman. PNAS 2013; 110(34),13696.
